|
Tony Elgenstierna
Namn: Tony Elgenstierna
Hette som ogift: Tony Eriksson
Född: 1964
Uppväxt i: Hällbybrunn, Eskilstuna
Bor i: Uppsala
Familj: Hustru och två döttrar, 12 och 13 år gamla
Har arbetat som: Journalist på Bergslagsposten
Arbetar som nu: Gymnasielärare i svenska, historia och skrivande journalistik på Rosendalsgymnasiet i Uppsala.
Vad handlar Kvinnor i nöd om?
Romanen handlar om en grabb i 15-årsåldern som är på desperat jakt efter Kärleken. Han tänker att om han bara räddar en tjej som är i nöd så kommer hon att vilja bli ihop med honom. Men till hans stora sorg tycks det som om
kvinnor klarar sig väldigt bra utan hans hjälp.
Är det allt den handlar om?
Nej, det dyker ju faktiskt upp en tjej, Mi, som är i nöd. Men hon vill inte säga på vilket sätt hon är i nöd, och det visar sig att det inte är så lätt för Kirk att rädda henne.
Jag har hört att det ska vara stor igenkänningsfaktor, stämmer det?
Ja, om man var i tonåren kring 1980 borde man ju känna igen sig. Jag har velat skildra hur det var att växa upp i Hällbybrunn, Eskilstuna, Sverige, Europa vid den tiden. Jag tror att man kan få en ganska bra bild av det hela om man
tittar i ämnes- och personregistret.
Men vad vill du säga med romanen?
Något om Berättelsens tröst.
Vadå, "berättelsens tröst"?
Dels handlar romanen om hur Kirk berättar historier för Mi, historier om hans mamma och hennes systrar, historier om systerskap som kanske ger styrka, kanske ger hopp, kanske lite tröst. Dels hoppas jag att berättelserna, humorn,
skratten som boken förhoppningsvis bidrar med ska fungera som tröst för läsarna. Jag vill att läsarna ska kunna glömma vardagen för en stund och - ha roligt.
Kunde du inte ha sagt det på en gång?
Jo, men det är inte så enkelt.
Det verkar enkelt. Du har skrivit en rolig bok och hoppas på att läsarna ska skratta!
Jo, kanske det.
Är det sant att romanen utspelar sig i Eskilstuna?
Ja.
Hur många böcker har du skrivit?
Kvinnor i nöd är min debutroman.
Ska du skriva fler?
Jo, det har jag tänkt.
Tjänar du mycket pengar?
Hittills har pengarna räckt till en dvd-spelare med hårddisk och en fåtölj och en fotpall.
Har du något mer jobb?
Jag är lärare i svenska, historia och journalistik på en gymnasieskola i Uppsala. Skriver gör jag på fritiden.
När skrev du din första bok?
När jag var i 12-årsåldern skrev jag Aron och Orvar på äventyr. Det blev en hel bok genom att jag skrev den på A6-papper med stora marginaler och genom att huvudpersonerna ofta grälade om saker och ting sida upp och sida ner:
– Jo, sa Orvar.
– Nej, sa Aron.
– Jo.
– Nej
– Jo.
Och så vidare.
Jag tyckte det var lätt att skriva och samtidigt lätt för läsarna att läsa, men förlagen var inte särskilt
imponerade av den tekniken.
Har du varit med om allt du skriver om?
Jag tycker om att skriva ett slags fabler eller äventyr som utgår ifrån mina egna erfarenheter och från miljöer jag känner till. Det är ett slags sagor utifrån min vardag. Det innebär att det alltid finns ett korn av sanning i
det jag skriver. Om jag skriver om en barrskog så kan man ge sig sjutton på att jag i varje fall haft en julgran hemma. Skriver jag om en man som simmar över Atlanten så kan man nästan vara säker på att jag tagit ett bad hemma i
badkaret.
Förhållandet mellan skönlitteratur och verklighet påminner om förhållandet mellan dröm och verklighet. Även den konstigaste dröm går att bena upp, dela upp i sina
beståndsdelar. Det enda som går förlorat på vägen är magin.
Har du några djur?
Mina barn har gerbiler, ökenråttor. Jag gillar dem för att de är så flitiga. De har alltid något projekt på gång, som att gnaga sönder en mjölkkartong.
Vad är du bra på mer än att skriva?
Inget som jag kan komma på just nu.
Vad gör du på fritiden?
Skriver, läser, tittar på tv, går på bio, umgås med familjen. Det händer också att jag träffar vänner och släktingar.
Får du svära för din morsa?
Jag har inte frågat.
Hur blev du författare?
Svar ett: Min svensklärare på lågstadiet berömde mig väldigt mycket för en novell som hette ”Två indianer”. Efter det fortsatte jag bara att skriva.
Svar två: Jag var väldigt blyg som barn och då var det lättare att skriva än att prata. När jag blir stor ska jag bli bra på att prata.
Hur gammal är du?
Jag är född 1964. Åldern ändras hela tiden, har jag märkt.
Är du rädd för att dö?
Jag är emot döden. Fast fanns inte döden skulle jag säkert vara emot livet.
Tror du på ett liv efteråt?
Nej, fast jag skulle vilja tro.
Hade du många kompisar när du var ung?
Två. Det var ganska lagom.
Hur var du i skolan?
Någorlunda flitig och seriös under låg- och mellanstadiet, slapp under högstadiet och gymnasiet och flitig och seriös på universitetet.
Vilken var din favoritförfattare? Har du samma favoritförfattare nu?
Det har växlat genom åren.
Bengt Linder är den författare som gett mig mest glädje. Han borde stå staty och hans böcker om Dante borde alltid finnas tillgängliga på förlag och bibliotek.
Edgar Rice Burroughs historier om Tarzan och John Carter har underhållit mig mer än någon annan författare.
Hans-Eric Hellbergs Kram-serie är helt underbar.
Henry David Thoreaus Skogsliv vid Walden är jobbig men har betytt mycket för mig.
Jag gillar Philip Roths språk och hans lekfullhet.
Peter Pohl har ett fantastiskt språk och historier som verkligen griper tag i en.
Och Erlend Loe. Han är nog den författare som roat mig mest på gamla dar.
Margaret Atwood gillar jag också.
Och Mats Wahl.
Har du haft många flickvänner?
Nej.
Hade du någon fantasivän när du var liten?
Nej.
Varifrån får du inspiration till böckerna?
Fötterna och fingertopparna gör mesta jobbet. Idéerna brukar komma när jag går eller springer och sedan fixar fingertopparna resten framför datorn.
När började du skriva?
När jag gick i andra klass.
Uppmuntrade dina föräldrar dig att skriva?
Nej.
Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
Kvinnor i nöd tog 18 år men då hann jag med mycket under tiden. Jag utbildade mig till journalist, arbetade som journalist, utbildade mig till lärare, arbetade som lärare och fick två barn och skrev en massa annat.
Har du påbörjat en bok men inte avslutat den?
Hur många gånger som helst.
Spelar du något instrument?
Jag är helt omusikalisk. Jag spelar inget instrument.
Vad för slags musik gillar du?
Leonard Cohen, Johnny Cash, Simon & Garfunkel, Diana Krall, Rickie Lee Jones, Cristina Branco m fl.
Gillade du skolan?
Under låg- och mellanstadiet och på universitetet. Högstadiet var jag inte särskilt förtjust i. Gymnasiet var okej.
Vilket var ditt favoritämne?
OÄ. Det finns inte längre, tror jag. Det var ett ämne där man samlat allt som var intressant. Och så tyckte jag om svenska.
Läser du mycket?
De senaste åren har jag läst en bok i veckan, vilket inneburit att jag nästan bara läst tunna och lättlästa böcker. Så nu har jag lagt ner det projektet. Nu ska jag läsa färre men tjockare böcker i stället.
Hur var din barndom?
Lycklig.
Vad ville du bli som liten?
Sjörövare först. Sedan författare.
Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Tre saker.
Ingen aning.
Har du idoler?
Mina barns gerbiler (ökenråttor). De är så entusiastiska. Så fort de ser en kartong tänker de ”Ja! vad roligt, den ska jag gnaga sönder!” och sedan kastar de sig över den med en sådan entusiasm och glädje. I mitt nästa
liv ska jag bli gerbil.
Tycker du illa om någon?
Inte vad jag kan komma på just nu, men det brukar blossa upp med jämna mellanrum.
Har du haft något annat jobb?
Jag har varit tidningsutdelare, tryckeribiträde, vaktmästare, kontorist, diskare, journalist, lärare.
Vilken är den bästa bok du läst?
Henry David Thoreaus Skogsliv vid Walden.
(Frågorna har jag till största delen lånat från
Hans-Eric Hellberg
s FAQ-spalt på www.hanserichellberg.se)
|
