Alfabeta förlag 2006 Omslag: Dick Aschenbrenner |
1. ”Kvinnor i nöd” var nyckelorden när jag och Niklas annonserade efter brevvänner i Starlet, Sveriges största
tjejtidning. Mycket stod på spel, det förstod vi, men la vi bara orden rätt skulle postsorterarna inne i Eskilstuna få jobba övertid och de gula bilarna gå i skytteltrafik ut till Hällbybrunn. Brevbärarna skulle leverera säck
efter säck med brev från förväntansfulla unga kvinnor. –
Det är klart att man har större chans på kvinnor i nöd än på andra, sa Niklas
och lutade sig bakåt i fåtöljen. Jag var inte lika säker.
Det lät så enkelt, kanske för enkelt. Var det något vi inte tänkt på, något som skulle kunna rasera alltihop? – Fula tjejer då? sa
jag. En del kanske tycker att de är i nöd för att ansiktena är fulla med finnar och så står vi där med säckar fulla med finniga tjejer. Niklas såg allvarligt på
mig. – Finnar är inte nöd,
sa han.
Vilda djur som hotar att slita en i stycken är nöd. Han sträckte sig efter en
hög med gamla Tarzan-tidningar och bläddrade fram en av mina favoritserier, ”Härskaren från det okända”. I första kapitlet smyger en kvinnlig forskare på en grupp stora apor. De upptäcker henne och en av hannarna attackerar
henne. – NEJ! Försvinn! GÅ!
skriker hon. – Det här är nöd, förklarade
Niklas
. Jag tittade på bilderna.
Kvinnans hud var mycket jämn och slät, det fanns inte en antydan till finnar. Och hon var i nöd. Det var inget att snacka om, Niklas
hade rätt. – Det är klart att det kan
finnas fula tjejer i nöd också, men dem kommer vi ju aldrig riktigt ifrån. Men det är ju de snygga som har mest att förlora på att få sina ansikten söndertrasade av rasande jätteapor. Det hade han givetvis rätt i.
Ibland kunde Niklas
vara så himla smart. Vi fortsatte att skissa på
annonsen. ”Vi är två 14-åriga killar som söker brevvänner i samma ålder. På fritiden räddar vi kvinnor i nöd och …” – Det är bra det här,
sa jag. Är de i nöd är det precis en sådan här annons de har väntat på. Jag såg det tydligt framför
mig, kvinnan i nöd, jag med morakniven i högsta hugg, vilddjurets sista rosslande innan den tunga kroppen föll ihop. Och den unga vackra kvinnan som kastade sig över mig så att jag till sist fick skjuta undan henne för att få
luft. – Fast det bästa är ju
att alla som inte är i nöd också kommer att skriva eftersom de blir alldeles rörda över att vi är så schyssta. Många har ju fördomar om att killar inte bryr sig och så, och så ser de
annonsen. Ingen tjej kommer att kunna motstå den. Vi var tvungna att ha något
annat intresse också så vi bläddrade genom tjejernas annonser. De flesta verkade tycka om disko, mysiga hemmakvällar och djur och natur. Disko kunde vi inte gärna påstå att vi gillade, men mysiga hemmakvällar måste väl handla
om att se på tv och äta bullar och det hade vi ju inget emot. Och djur och natur brukade vi ju också se på tv. I varje fall när det var om hajar eller andra någorlunda spännande djur. Det viktigaste var hursomhelst att vi höll
tyst om våra egentliga intressen. Tjejer förstår sig inte på utomjordiska civilisationer, tidsresor, astronomi eller något annat vettigt. Vi ville ju ha så många brev som möjligt för att sedan kunna plocka gobitarna. Det var en
lika enkel som genial plan. Det var bara det där med
att rädda kvinnor i nöd. Hur bra var vi på det egentligen? Tänk om någon verkligen behövde vår hjälp? |
|
|
Smakprov:
|
Strukna scener:
|
|